|
Typer av dop eller så väljer man
namngivning
Det finns olika dop. Kyrkans dop men även lekmannadop. Sedan 1896 så
har annan person, från annan kyrka
kunnat döpa. Sedan finns även nöddopet. Namngivning är en annan ritual,
skild från dopet. Den sker i en anmälan till folkbokföringen.
När
ett dop sker
Barnet döps vanligen efter fyra månaders ålder.
Namngivning
Dopet är inte då man ger sitt barn dess namn. Man får genom sitt namn en
grupptillhörighet, blir medlem i sin familj. Det går alldeles utmärkt att
enbart fira namngivandet istället för dop i kyrkan.
Dopet
Man väljer själv detta skall ske i religiöst förtecken. Men själva
dopritualen omges ofta med fest. Förr, inte alls lång tid sedan, var man
snabbare med dopet. Barnet kunde gå bort av olika skäl.
Dop i kyrkan
I kyrkan sker dopet oftast på en söndag, i samband med högmässan. Hur
detta går till, samt val av ritualer eller musik mm talar man enklast med
sin präst om.
Dop i hemmet
Vill ni döpa i hemmet går det bra. Det räcker med en skål med ljummet
vatten, lite levande ljus och blommor. Sedan ber ni prästen om hjälp.
Spara gärna den vackra
skålen som ett minne till barnet och kanske detta kan bli en skål för
barnbarnens dop i framtiden.
Namngivningsceremoni
Föräldrarna kan helt fritt bestämma hur de vill göra. Det krävs ingen
präst. Ni kan samlas, äta en måltid tillsammans och kanske läsa något
vackert. Spela musik på CD:n, hålla barnet tillsammans, hela familjen.
Ja, det finns många vackra sätt att göra detta till ett minne för livet.
När och vem?
Alla kan döpas, oavsett ålder. Men spädbarn är givetvis vanligast.
Är man inte döpt i förskolan, kan man göra det i förskolan, efter det att
prästen berättat om just dopet. Eller som skolbarn, om man fått
berättat om dopet, konfirmand kan döpas, eller som vuxen, då man beslutat
att man vill bli döpt.
Det är vårdnadshavaren som beslutar om dop får ske. En förälder kan alltså
inte besluta, man måste vara överens. En vuxen får döpas när han eller hon
begär att bli döpt. Den som är tonåring eller vuxen får förbereda sitt dop
med att undervisas i Svenska kyrkan.
Man kan inte döpas på nytt.
Förutsättningar för dop
Även yngre barn kan vilja bli döpta, och ingen kräver kunskap om dopet av
dessa barn, bara kravet att barnet ska vilja och att föräldrarna helst ska
vara överens med barnet. Om det är ett skolbarn förväntar kyrkan lite mer,
att barnet vet något om vad dopet betyder. En konfirmand får vara med i
konfirmandgruppen en tid och får där kunskaper. En vuxen som vill bli döpt
ska kunna lite om kyrkan och tron.
Välkomsthögtid för redan döpta adopterade
barn
Man kan ha en dopfest för sitt adopterade barn,även om han eller hon redan
är döpt.
Svenska kyrkan döper som sagt förut inte någon som redan är döpt. De ordnar
gärna en välkomsthögtid för barnet då det välkomnas in i församlingen. En
sådan högtid är som ett dop men utan dopets ritualer.
Prästens roll före dopet
Prästen har flera funktioner. Frågorna som man har kan tas upp här.
Ni kan då gå igenom ritualen i kyrkan. Psalmer, vem tänder dopljuset osv.
Kanske någon vill läsa en passande dikt eller sjunga.
Prästens roll under dopet
Prästen leder dopet. Och lyfter upp barnet och hälsar barnet välkommen.
Prästens roll efter dopet
Om man vill ha med prästen efteråt, det kan var och en avgöra. Det går bra
vilket som.
Dopklänning
En dopklänning krävs inte. Men kanske klär man barnet i något långt
vackert istället.
Närvarande vid dopet
Det krävs inga närvarande om man inte vill det. Det krävs inte att man
firar efteråt heller. Men många föräldrar och syskon uppskattar att få vara
med.
Inbjudan
Föräldrarna bjuder in efteråt. Det behövs inga inbjudningskort eller
andra ritualer. Och det kan räcka med släkten. Vill man ha sina vänner där,
så passar det också.
Om man skriver inbjudningskort eller ringer så meddela tiden, platsen för
dopet och om det blir mat efteråt.
Mat
Kaffe, smörgås, lunch allt passar efter ett dop. Viktigt är att berätta för
gästerna så de kan förbereda sig.
Dryck
Vin brukar man skåla i för den nydöpta, men man avstår oftast
brännvinet.
Tal
Om prästen finns med efteråt håller ofta denne ett litet tal.
Föräldrarna håller ibland ett välkomsttal och ger lyckönskningar till
barnet. I övrigt sker inga tal
Klädsel för honom
Kavaj passar
utmärkt. Inte alltför mörk klädsel, det är en högtid i ljusets tecken. Till
ett mindre dop en ljus kavaj eller kostym, kanske en
klubblazer med ljusa byxor och vit skjorta.
Ett stort dop då är det
mörk
kostym och vit skjorta.
Klädsel för henne
För henne en
halvlång kjol eller klänning, en dress. Allt i ljusa färger. Byxdressen
kan passa, men inte som en aftonklädsel. För hade inte kvinnor byxor i
kyrkan, men detta har lättats upp.
Hatt passar alldeles utmärkt och till ett stort dop kan även handskar
användas. Bara axlar och ben bör inte kvinnor ha i kyrkan.
Gudföräldrar
Gudfar, gudmor, fadder, faddrar. Förr var det en försäkring om att dessa
skulle ta hand om barnet om något hände. Tex. att föräldrarna gick bort
eller ekonomisk ruin. Fadder var från början, med historia från 300-talet
e.Kr. en person som var dopvittne och som svarade för barnets uppfostran
enligt ovan.
Idag ser man
med gudföräldern som den som ska svara för att barnets kyrkliga fostran
sker, medan fadder mer är en person som ser till att dopet sker på rätt
sätt.
En försäkring förr var
gudföräldrar, faddrar. De skulle ta hand om barnet om föräldrarna gick bort
eller drabbades av ekonomisk ruin. Svenska kyrkan berättar på sin webbsida
www.svenskakyrkan.se : Citat:
Detta härrör sig från tredje århundradet efter Kristi födelse. ”Dopvittnena
skulle ursprungligen å barnets vägnar avlägga trosbekännelse samt ikläda sig
förbindelse att draga försorg om barnets kristliga fostran”.
Idag tillfrågas gärna
släktingar och vänner, och det är en hedrande uppgift som man har svårt att
säga nej till.
Om man har flera gudbarn,
kanske man skall avstå. För , med all rätt, en Gudförälder kanske ska höra
av sig till jul eller nyår och födelsedagar. Kanske ta med skolbarnet på bio
någon gång osv.
Doppresenter
En viktigt del för Gudföräldrar, och uppskattat när övriga ger det. En
tradition var att ge något som barnet hade med sig genom livet. Silverskeden
är ett sådant exempel. En liten summa pengar är också en gåva som är vanlig.
Men man kan även ge ett litet smycke till en flicka, kanske tom med ett par
manschettknappar. Tallrikar, glas eller kaffeskedar i servis är också bra
gåvor. Inget en tonåring blir glad av att få, men när Gudföräldern givit
skedar till en hel servis, då uppskattar nog barnet detta som vuxen.
Vid en
namngivningsceremoni kan man också ge presenter. Böcker, och varför inte
samma tankar som till dopet. Servis, skedar etc. |
